....MIG SJÄLV
Någon kan ju undra hur den är funtad som kan lägga ner en massa tid för att beskriva en bys historia under 100 år. Nu har det visserligen tagit mig bara några år att dokumentera.
Efter att ha haft fritidshus sedan 1972 och jordbruks-/skogsfastighet i byn sedan 1986 tyckte jag att det var intressant att ta reda på mera. Min fru Anette hade tillgång till gamla fotografier från sina föräldrars album. Hemsidan började helt enkelt som en privat sådan i stil med "ett gammalt fotografi berättar". Sedan blev allt så intressant att jag inte kunde sluta.
Jag väljer det här fotot av mig själv för att understryka att byn har en sjöfartstradition som jag beskrivit under "sjöfart" på hemsidan. Dessutom har jag själv under ca ett decennium varit sjöman. Nu var det ju inte så att alla ombord tyckte att radiotelegrafisten, eller gnisten som man kallades, var någon riktig sjöman i traditionell bemärkelse. Det handlade mera om ett mycket ansvarsfullt arbete med fartygets säkerhet i fokus. Radiostationen med intilliggande privathytt låg ofta högst upp i höjd med bryggan och över befälhavarens hytt. Därifrån skötte han i stort sett fartygets hela administration. Gnisten hade hand om besättningens löner, skötte på- och avmönstringar, betalade räkningar, skrev inköpslistor före ankomst till hamn, fixade landgångspass och delade ut pengar till besättningen i hamn efter att ha beställt landets valuta i förväg. Telegrafisten hade även hand om befälhavarens hela redovisning till rederiet och upprättade månadsredovisningar som skickades in till rederiet.
När jag gick iland var jag rederitjänsteman på Salénrederierna på Styrmansgatan i Stockholm ett år, fortsatte att plugga och var klar med studierna vid Uppsala Universitet 1972 då jag fick min första lärartjänst i Sigtuna. Det var matematik och fysik som gällde och efter tjänstgöring i Sollentuna läste jag kemi på s.k. B-avdrag som innebar att jag under ett år var tjänstledig med något reducerad lön.
Under sommarferierna vikarierade jag som telegrafist i Salénrederiets fartyg varför jag inte behövde ta studielån.
Båda barnen föddes i Uppsala. Vi flyttade 1978 till Norrtälje och nybyggd villa. Där trivdes barnen och hade många kompisar.
När Anettes far avled 1985 och vi köpte jordbruksfastigheten året därpå vill inte Liselotte och Tobias följa med utan de studerade färdigt på Rodengymnasiet. Där hade jag min tjänst fram till pensionen 2007. Anette hade sin tjänst som företagssköterska på Arlanda ytterligare ett år.
Under tiden i Norrtälje hade vi tillsammans med min bror Roine en segelbåt, Linjett, och då kunde vi vara ute och segla i skärgården. Men efter att vi tagit över skogsfastigheten i Edeby blev det inte så mycket tid över för segling. Däremot skaffade sig Tobias en större segelbåt och för mig är det tillräckligt att "lukta hav" bland giftalgerna någon gång per år.
Radion har förstås varit intressant att fortsätta med, nu i form av amatörradio och medlem i FRO i Norrtälje sedan 1981.
Någon kan ju undra hur den är funtad som kan lägga ner en massa tid för att beskriva en bys historia under 100 år. Nu har det visserligen tagit mig bara några år att dokumentera.
Efter att ha haft fritidshus sedan 1972 och jordbruks-/skogsfastighet i byn sedan 1986 tyckte jag att det var intressant att ta reda på mera. Min fru Anette hade tillgång till gamla fotografier från sina föräldrars album. Hemsidan började helt enkelt som en privat sådan i stil med "ett gammalt fotografi berättar". Sedan blev allt så intressant att jag inte kunde sluta.
Jag väljer det här fotot av mig själv för att understryka att byn har en sjöfartstradition som jag beskrivit under "sjöfart" på hemsidan. Dessutom har jag själv under ca ett decennium varit sjöman. Nu var det ju inte så att alla ombord tyckte att radiotelegrafisten, eller gnisten som man kallades, var någon riktig sjöman i traditionell bemärkelse. Det handlade mera om ett mycket ansvarsfullt arbete med fartygets säkerhet i fokus. Radiostationen med intilliggande privathytt låg ofta högst upp i höjd med bryggan och över befälhavarens hytt. Därifrån skötte han i stort sett fartygets hela administration. Gnisten hade hand om besättningens löner, skötte på- och avmönstringar, betalade räkningar, skrev inköpslistor före ankomst till hamn, fixade landgångspass och delade ut pengar till besättningen i hamn efter att ha beställt landets valuta i förväg. Telegrafisten hade även hand om befälhavarens hela redovisning till rederiet och upprättade månadsredovisningar som skickades in till rederiet.
När jag gick iland var jag rederitjänsteman på Salénrederierna på Styrmansgatan i Stockholm ett år, fortsatte att plugga och var klar med studierna vid Uppsala Universitet 1972 då jag fick min första lärartjänst i Sigtuna. Det var matematik och fysik som gällde och efter tjänstgöring i Sollentuna läste jag kemi på s.k. B-avdrag som innebar att jag under ett år var tjänstledig med något reducerad lön.
Under sommarferierna vikarierade jag som telegrafist i Salénrederiets fartyg varför jag inte behövde ta studielån.
Båda barnen föddes i Uppsala. Vi flyttade 1978 till Norrtälje och nybyggd villa. Där trivdes barnen och hade många kompisar.
När Anettes far avled 1985 och vi köpte jordbruksfastigheten året därpå vill inte Liselotte och Tobias följa med utan de studerade färdigt på Rodengymnasiet. Där hade jag min tjänst fram till pensionen 2007. Anette hade sin tjänst som företagssköterska på Arlanda ytterligare ett år.
Under tiden i Norrtälje hade vi tillsammans med min bror Roine en segelbåt, Linjett, och då kunde vi vara ute och segla i skärgården. Men efter att vi tagit över skogsfastigheten i Edeby blev det inte så mycket tid över för segling. Däremot skaffade sig Tobias en större segelbåt och för mig är det tillräckligt att "lukta hav" bland giftalgerna någon gång per år.
Radion har förstås varit intressant att fortsätta med, nu i form av amatörradio och medlem i FRO i Norrtälje sedan 1981.
Under 2012 - 2013 såg jag till att Roslagens sjöfartsmuseum fick en radiohytt. Den innehåller den utrustning som var vanlig på 1950-1960-talen. Radiotrafiken till sjöss försvann definitivt runt 1990 och jag ansåg att det nu är historia, d.v.s. det är befogat med en radiohytt på museet på Kaplansbacken i Älmsta.
Det finns förstås inga fartygsradiostationer att ha trafik med men för att visa besökare hur radiotrafiken kunde gå till har jag försett stationen med en amatörradio och kan sända och ta emot radiosignaler på telegrafi.
Det finns förstås inga fartygsradiostationer att ha trafik med men för att visa besökare hur radiotrafiken kunde gå till har jag försett stationen med en amatörradio och kan sända och ta emot radiosignaler på telegrafi.
