Varför en hemsida om Edeby?
Jag har egentligen inte förundrat mig över varför ingen tidigare har dokumenterat den här byn. Det har helt enkelt inte funnits något intresse. En dokumentation som finns tillgänglig är de protokollsböcker som skrivits vid byalagets träffar sedan 1918. Dessutom finns ju kyrkböcker och lantmäteriförrättningar att tillgå. Dessa handlingar ligger i alla fall som grund för mitt eget intresse att beskriva vad som hänt i Edeby by sedan laga skiftet på 1850-talet. Men ett skelett måste ha kött på benen och för att få lite liv i det hela började jag att intervjua bybor och med hjälp av gamla fotoalbum började det likna något som kan vara till nytta för framtida generationer.
Hemsidan finns under länken ovan (gröna knappen)
Se också under "about" ovan för min egen presentation.
Hemsidan finns under länken ovan (gröna knappen)
Se också under "about" ovan för min egen presentation.
Resurspersoner
HISTORIKERN
En som jag tidigt tog kontakt med var Sven Burell, vars familj flyttade som jordbrukare till Edeby i slutet av 1940-talet. Själv är han bosatt i Stenhamra i Ekerö kommun och verksam som lokalhistoriker och f.d. historielärare. Han har skrivit flera böcker om sin hembygd men har inte släppt intresset för sin ungdoms by på Väddö där han är fritidsboende.
Foto: Emma Hildestrand
Den väsentligaste delen i hemsidan, Edebys historia, hade jag tänkt skulle handla om 1900-talet men Sven tyckte att den skulle starta med 1700-talet eftersom det finns en så otroligt fin karta över byn från den tiden och att han hade detta århundrade som specialitet. Därför kom inledningen till Edebys historia att handla om hur gårdarna låg på den tiden i jämförelse med en annan karta från år 1900. Dessutom beskriver Sven i "en jordnära historia" hur det var när de flyttade till byn 1947.
Sven Burells inlägg "Burells 1700-tal" och "En jordnära historia" finns alltså i början av "Edebys historia". Då det gäller laga skiftet som var klart 1854 i Edeby så finns materialet i bokform i stadsarkivet men som tur är finns det tillgängligt digitalt hos lantmäteriet. Om man kombinerar alla lantmäterihandlingar med husförhörslängder och församlingsböcker och dessutom anstränger sig så kan man få ihop ett pussel där bitarna faller på plats, om än motsträvigt. Det ursprungliga pusslet på 1850-talet bestod av åtta stora bitar som vardera delades upp i 2 - 3 delar rätt snart. Det nutida antalet pusselbitar räknas i 100-tal.
En som jag tidigt tog kontakt med var Sven Burell, vars familj flyttade som jordbrukare till Edeby i slutet av 1940-talet. Själv är han bosatt i Stenhamra i Ekerö kommun och verksam som lokalhistoriker och f.d. historielärare. Han har skrivit flera böcker om sin hembygd men har inte släppt intresset för sin ungdoms by på Väddö där han är fritidsboende.
Foto: Emma Hildestrand
Den väsentligaste delen i hemsidan, Edebys historia, hade jag tänkt skulle handla om 1900-talet men Sven tyckte att den skulle starta med 1700-talet eftersom det finns en så otroligt fin karta över byn från den tiden och att han hade detta århundrade som specialitet. Därför kom inledningen till Edebys historia att handla om hur gårdarna låg på den tiden i jämförelse med en annan karta från år 1900. Dessutom beskriver Sven i "en jordnära historia" hur det var när de flyttade till byn 1947.
Sven Burells inlägg "Burells 1700-tal" och "En jordnära historia" finns alltså i början av "Edebys historia". Då det gäller laga skiftet som var klart 1854 i Edeby så finns materialet i bokform i stadsarkivet men som tur är finns det tillgängligt digitalt hos lantmäteriet. Om man kombinerar alla lantmäterihandlingar med husförhörslängder och församlingsböcker och dessutom anstränger sig så kan man få ihop ett pussel där bitarna faller på plats, om än motsträvigt. Det ursprungliga pusslet på 1850-talet bestod av åtta stora bitar som vardera delades upp i 2 - 3 delar rätt snart. Det nutida antalet pusselbitar räknas i 100-tal.
POSTUMT DELTAGANDE
Ett riktigt guldkorn i berättelsen om Edeby by kommer från Cathrin Lindell och hennes mor Annika. Cathrins morfars far och farfar föddes båda två i Ol-Micksgården på 1800-talet. Annikas far letade vid något tillfälle efter huset på 1970-talet men då var det ingen som kände till namnet. En fredag i augusti 2011 var Cathrin och Annika på Väddö då de fick ett infall och svängde in i Edeby och tänkte att på bilverkstan vet de säkert var Ol-Micksgården ligger. De hamnade mitt i prick. De fick då tips om hemsidan om Edeby vilket ledde till att vi kunde presentera Cathrines morfars fars berättelse.
Det är alltså Erik Viktor Andersson, senare Erik Viktorin, vi ser på fotot från 1950-talet efter det att han 1941 vid 72 års ålder skrivit ner sin berättelse för hand. Cathrin har på senare tid skrivit av den så att den blir lättare att läsa.
http://www.edeby-by.se/1870-talet.htm
På originalfotot, som tillhör Annika Viktorin, finns också Eriks fyra söner, däribland Annikas far Sixten.
Eriks far, Anders Olsson, var född i Ol-Micksgården 1843 och flyttade 1871 därifrån med familj till Sigfridslund i södra Edeby. Läs om Anders Olsson under kapitlet "Edebys historia/Övriga fastigheter". Anders hade 9 syskon varav den yngsta, Maria, gifte sig med bonden och skeppsmäklaren Karl Erik Andersson. Denne var bror till min hustru Anettes farfars far som år 1900 köpte Ol-Micksgården där Anettes far föddes 1909.
Ol-Micksgården, som finns att läsa om under "gårdarna", blir på så sätt en knutpunkt om man går tillbaka i Cathrines släkt å ena sidan och Anettes släkt å andra sidan. Dessutom är de "släkt". Om man vill bemöda sig att ta reda på hur, finns det väl inget namn för detta släktskap. Men intressant är det, tycker jag.
Ett riktigt guldkorn i berättelsen om Edeby by kommer från Cathrin Lindell och hennes mor Annika. Cathrins morfars far och farfar föddes båda två i Ol-Micksgården på 1800-talet. Annikas far letade vid något tillfälle efter huset på 1970-talet men då var det ingen som kände till namnet. En fredag i augusti 2011 var Cathrin och Annika på Väddö då de fick ett infall och svängde in i Edeby och tänkte att på bilverkstan vet de säkert var Ol-Micksgården ligger. De hamnade mitt i prick. De fick då tips om hemsidan om Edeby vilket ledde till att vi kunde presentera Cathrines morfars fars berättelse.
Det är alltså Erik Viktor Andersson, senare Erik Viktorin, vi ser på fotot från 1950-talet efter det att han 1941 vid 72 års ålder skrivit ner sin berättelse för hand. Cathrin har på senare tid skrivit av den så att den blir lättare att läsa.
http://www.edeby-by.se/1870-talet.htm
På originalfotot, som tillhör Annika Viktorin, finns också Eriks fyra söner, däribland Annikas far Sixten.
Eriks far, Anders Olsson, var född i Ol-Micksgården 1843 och flyttade 1871 därifrån med familj till Sigfridslund i södra Edeby. Läs om Anders Olsson under kapitlet "Edebys historia/Övriga fastigheter". Anders hade 9 syskon varav den yngsta, Maria, gifte sig med bonden och skeppsmäklaren Karl Erik Andersson. Denne var bror till min hustru Anettes farfars far som år 1900 köpte Ol-Micksgården där Anettes far föddes 1909.
Ol-Micksgården, som finns att läsa om under "gårdarna", blir på så sätt en knutpunkt om man går tillbaka i Cathrines släkt å ena sidan och Anettes släkt å andra sidan. Dessutom är de "släkt". Om man vill bemöda sig att ta reda på hur, finns det väl inget namn för detta släktskap. Men intressant är det, tycker jag.
SLÄKTTRÄFF
Det finns ytterst få kvar som kan berätta om hur det var förr. Sven Holvander, är den äldste av dem som föddes i Edeby och fortfarande är engagerad. Hans fru Ingrid menar att han ibland lever sig in mer i gamla tider än i nutid. Han föddes 1917 då föräldrarna fortfarande bodde i Ol-Micksgården men växte upp i "Anders Wilhelms gård" som familjen tog över strax därefter.
Sven är min hustru Anettes farbror. Han har i en berättelse skildrat sin barn- och ungdomsby.
http://edeby-by.se/Holvander.htm
Han hette Andersson på den tiden men tre av de sex bröderna tog sig namnet Holvander när de lämnat byn. De som blev kvar på Väddö, Edvin (Anettes far), Göran och Bertil, behöll efternamnet. De tre systrarna kom genom giftermål att få nya efternamn. År 2015 finns bara Sven och den 1 år yngre brodern Axel kvar. Sven och Ingrid har fritidshuset kvar i Havsängen.
Hemsidan om Edeby kom att byggas upp kring familjen Andersson som 1876 flyttade från byn Vamby i Edebo till olika byar i Väddö för att i början av 1900-talet slå sig ner i Edeby. Det är framför allt kapitlet "gårdarna" som behandlar släkten Andersson. Senare har jag byggt på med beskrivning av alla byns gårdar och dess förändringar under årens lopp.
Det finns ytterst få kvar som kan berätta om hur det var förr. Sven Holvander, är den äldste av dem som föddes i Edeby och fortfarande är engagerad. Hans fru Ingrid menar att han ibland lever sig in mer i gamla tider än i nutid. Han föddes 1917 då föräldrarna fortfarande bodde i Ol-Micksgården men växte upp i "Anders Wilhelms gård" som familjen tog över strax därefter.
Sven är min hustru Anettes farbror. Han har i en berättelse skildrat sin barn- och ungdomsby.
http://edeby-by.se/Holvander.htm
Han hette Andersson på den tiden men tre av de sex bröderna tog sig namnet Holvander när de lämnat byn. De som blev kvar på Väddö, Edvin (Anettes far), Göran och Bertil, behöll efternamnet. De tre systrarna kom genom giftermål att få nya efternamn. År 2015 finns bara Sven och den 1 år yngre brodern Axel kvar. Sven och Ingrid har fritidshuset kvar i Havsängen.
Hemsidan om Edeby kom att byggas upp kring familjen Andersson som 1876 flyttade från byn Vamby i Edebo till olika byar i Väddö för att i början av 1900-talet slå sig ner i Edeby. Det är framför allt kapitlet "gårdarna" som behandlar släkten Andersson. Senare har jag byggt på med beskrivning av alla byns gårdar och dess förändringar under årens lopp.
EN VIKTIG LÄNK
Två systrar födda på 1930-talet i Edeby har kommit att utgöra en värdefull länk mot det tidiga 1900-talet. Det är framför allt deras personkännedom, grundad på ett stort kontaktnät på Väddö under en tid då föräldrarna drev ett välbesökt trädgårdsmästeri och även senare då en av systrarna fortsatte verksamheten tillsammans med maken, som jag är imponerad av.
Det var Elis Wilhelmsson som tillsammans med hustrun Astrid startade handelsträdgården i början av 30-talet. Många av kunderna var förstås födda på 1800-talet och bosatta i Edeby. Men Elis och Astrid hade vardera många syskon vilket också bidrog till att Irene och Gullan kom att känna många personer i byn genom åren. Pappan kallades som ung "Spångens Elis" eftersom hans morfar var båtsman Spång och därför har också döttrarna samlat på sig material beträffande båtsmännen i Edeby. Mamma Astrid var vidare dotter till bildhuggaren Carl Meurling som dessutom var slöjdlärare vid den intilliggande Norrbyle skola. Han kom från Stockholm 1908 och blev kvar i Edeby.
Det är alltså inte underligt att Irene Herbertsson (t.v. på bilden) och Gullan Jansson som de kom att heta som gifta fick en stor bekantskapskrets. Gullan tog över trädgården tillsammans med maken Alvar medan Irene med maken Lars var bosatta i Stockholm där hon var verksam som kantor och lärare.
När jag kört fast gällande personer i byn har jag tagit kontakt med Irene och Gullan och sällan är de svarslösa.
Två systrar födda på 1930-talet i Edeby har kommit att utgöra en värdefull länk mot det tidiga 1900-talet. Det är framför allt deras personkännedom, grundad på ett stort kontaktnät på Väddö under en tid då föräldrarna drev ett välbesökt trädgårdsmästeri och även senare då en av systrarna fortsatte verksamheten tillsammans med maken, som jag är imponerad av.
Det var Elis Wilhelmsson som tillsammans med hustrun Astrid startade handelsträdgården i början av 30-talet. Många av kunderna var förstås födda på 1800-talet och bosatta i Edeby. Men Elis och Astrid hade vardera många syskon vilket också bidrog till att Irene och Gullan kom att känna många personer i byn genom åren. Pappan kallades som ung "Spångens Elis" eftersom hans morfar var båtsman Spång och därför har också döttrarna samlat på sig material beträffande båtsmännen i Edeby. Mamma Astrid var vidare dotter till bildhuggaren Carl Meurling som dessutom var slöjdlärare vid den intilliggande Norrbyle skola. Han kom från Stockholm 1908 och blev kvar i Edeby.
Det är alltså inte underligt att Irene Herbertsson (t.v. på bilden) och Gullan Jansson som de kom att heta som gifta fick en stor bekantskapskrets. Gullan tog över trädgården tillsammans med maken Alvar medan Irene med maken Lars var bosatta i Stockholm där hon var verksam som kantor och lärare.
När jag kört fast gällande personer i byn har jag tagit kontakt med Irene och Gullan och sällan är de svarslösa.
GRUNDFORSKNING
Berggrunden i Edeby, speciellt vi Nothamn, har rönt ett visst intresse under årens lopp. För den geologiskt intresserade finns en exkursionsguide med adressen
http://www.geologiskaforeningen.se/doc/vaddo.pdf
Det var järnmalm, fältspat, kvarts och kalksten som behövdes för industrin, mest för krigsindustrin under båda världskrigen. Under kapitlet "gruvdrift" på huvudhemsidan beskrivs vilka personer som var engagerade i byn.
Tre personer var framträdande i Edeby. Erik Sundin var tolvman och nämndeman och hjälpte edebybönderna på 1800-talet med t.ex. kontraktskrivning då gruvföretagen ville komma åt deras mark. De två övriga kom att syssla med underjordisk verksamhet på 1900-talet.
Carl Lundin kom från Västmanland som bergsingenjör och blev chef för Nothamns gruva strax innan första världskriget. Så småningom blev han handlare i byn och ordförande för köpmannaföreningen som han var med och bildade. Han öppnade i Edeby Sveriges andra snabbköp på landsbygden. Även Lundin anlitades flitigt av bönderna i byn då det t.ex. gällde skrivelser till myndigheter. Sonen Bengt sparade det mesta som fadern dokumenterade i form av böcker, tidningsurklipp mm. Bengt var civilekonom, lärare, rektor och skoldirektör i Norrtälje.
Jan Lundin (bilden) förfogar nu över farfaderns värdefulla handlingar.
Berggrunden i Edeby, speciellt vi Nothamn, har rönt ett visst intresse under årens lopp. För den geologiskt intresserade finns en exkursionsguide med adressen
http://www.geologiskaforeningen.se/doc/vaddo.pdf
Det var järnmalm, fältspat, kvarts och kalksten som behövdes för industrin, mest för krigsindustrin under båda världskrigen. Under kapitlet "gruvdrift" på huvudhemsidan beskrivs vilka personer som var engagerade i byn.
Tre personer var framträdande i Edeby. Erik Sundin var tolvman och nämndeman och hjälpte edebybönderna på 1800-talet med t.ex. kontraktskrivning då gruvföretagen ville komma åt deras mark. De två övriga kom att syssla med underjordisk verksamhet på 1900-talet.
Carl Lundin kom från Västmanland som bergsingenjör och blev chef för Nothamns gruva strax innan första världskriget. Så småningom blev han handlare i byn och ordförande för köpmannaföreningen som han var med och bildade. Han öppnade i Edeby Sveriges andra snabbköp på landsbygden. Även Lundin anlitades flitigt av bönderna i byn då det t.ex. gällde skrivelser till myndigheter. Sonen Bengt sparade det mesta som fadern dokumenterade i form av böcker, tidningsurklipp mm. Bengt var civilekonom, lärare, rektor och skoldirektör i Norrtälje.
Jan Lundin (bilden) förfogar nu över farfaderns värdefulla handlingar.
Från Norge kom Nils Karlsen och slog sig ner i Edeby. Det var som betongarbetare och grundläggare han blev känd och han anlitades flitigt. Karlsen ledde in blivande storbyggmästaren Einar Mattsson på dennes bana genom att lära upp den då unge Einar från grunden.
Under andra världskriget blev det aktuellt med att finkamma de gamla gruvorna på fyndigheter till krigsindustrin och Nils blev anställd som gruvförman. Han sparade all korrespondens med gruvbolagen samt böcker innehållande löneavräkningar för de anställda. Det var mest bybor som fick arbete vilket betyder att handlingarna kom att utgöra en god grund för dokumentationen av byns invånare.
Den som nu äger dessa handlingar är dottersonen Yngve Modin som dessutom inrättat ett litet gårdsmuseum hemma på Ekbacken. Morfadern hade sparat flera inventarieförteckningar gällande de olika gruvorna. Många av redskapen var överflödiga för bolagen då gruvdriften upphörde definitivt i och med krigsslutet. På bilden ses borrar som använts. Mer detaljerade inventarielistor kan ses under "gruvdrift" på hemsidan.
SÖDERLÄGE
Liksom jag vänder mig till Gullan och Irene i norr - se ovan - har jag haft en tillförlitlig utpost i söder för att diskutera förhållandena i byn på 1900-talet. Anna-Lisa Rigelius´ (bilden) morfar kom till byn i början av seklet som resepredikant, blev handlare och hemmansägare.
I början av 1800-talet fanns knappast någon bebyggelse i södra Edeby. Efter laga skiftet i mitten av århundradet var det mest hemmansskiften bestående av skog och åkrar, men kort därefter började bönderna att stycka av s.k. lägenheter och bygga bostäder. De flesta nybyggarna hade anknytning till sjön och det var här i Karlsviken som segelfartygen låg då de inte var ute på världshaven. Det var skeppare, styrmän, timmermän, övriga sjömän samt lotsar som slog sig ner här.
När sedan Anna-Lisa växte upp här i södern på 30-talet fanns ett stort antal bofasta, antingen de var bönder, sjöfarare eller sjömansänkor med barn och hemmaslit. De som inte kunde bygga sina hus själva anlitade snickare som fanns i området. Jämför man husen i byn kan man lätt se att flera av husen byggts av samma byggmästare.
Trots att Anna-Lisa senare flyttade till Stockholm har hon hela tiden haft kontakt med hemmet i Edeby och har till sin död 2013 bott tillsammans med sin make Hans intill sonen Maths med familj som tagit över gården.
Liksom jag vänder mig till Gullan och Irene i norr - se ovan - har jag haft en tillförlitlig utpost i söder för att diskutera förhållandena i byn på 1900-talet. Anna-Lisa Rigelius´ (bilden) morfar kom till byn i början av seklet som resepredikant, blev handlare och hemmansägare.
I början av 1800-talet fanns knappast någon bebyggelse i södra Edeby. Efter laga skiftet i mitten av århundradet var det mest hemmansskiften bestående av skog och åkrar, men kort därefter började bönderna att stycka av s.k. lägenheter och bygga bostäder. De flesta nybyggarna hade anknytning till sjön och det var här i Karlsviken som segelfartygen låg då de inte var ute på världshaven. Det var skeppare, styrmän, timmermän, övriga sjömän samt lotsar som slog sig ner här.
När sedan Anna-Lisa växte upp här i södern på 30-talet fanns ett stort antal bofasta, antingen de var bönder, sjöfarare eller sjömansänkor med barn och hemmaslit. De som inte kunde bygga sina hus själva anlitade snickare som fanns i området. Jämför man husen i byn kan man lätt se att flera av husen byggts av samma byggmästare.
Trots att Anna-Lisa senare flyttade till Stockholm har hon hela tiden haft kontakt med hemmet i Edeby och har till sin död 2013 bott tillsammans med sin make Hans intill sonen Maths med familj som tagit över gården.
KRONAN I BYN
Under 1700-talet och nästan hela 1800-talet ägde svenska staten, d.v.s. Kronan, mark i Edeby. Det var s.k. trumpetare som förvaltade ägorna och var samtidigt ansvariga för Kronans militära angelägenheter i bygden. Bostaden i byn kom därför att benämnas Trumpetarbostället. För all kunskap om dessa ägor kan vi tacka Tommy Halvarssons morfars far, Erik Sundin, som sparat en mängd handlingar vilka nu finns hos Tommy (bilden). Men vi får också tacka Eriks ättlingar som bevarat handlingarna. Det är annars mycket vanligt att för framtiden viktig dokumentation helt enkelt slängdes eller eldades upp vid arvskiften och dylikt.
Erik Sundin kom från Malsta i Norrtälje och blev arrendator vid Kronans gård i Edeby år 1870. Den siste trumpetaren hade då flyttat, men fastigheten måste brukas. Vid offentlig auktion 1890 inköpte arrendator Sundin hemmanet men hade redan 1875 köpt en intilliggande gård, det s.k. Bergbomshemmanet. Byn var sedan laga skiftet indelad i sex hela mantal plus två halva. Dessa två halva mantal, nr 7 och nr 8, kom att ägas av Erik Sundin.
1917 såldes all mark till Wäddö Gruvaktiebolag men Sundin behöll bostaden, Bergbomstomten med intilliggande åkermark. Gruvbolaget sålde därefter till personer som hade anknytning till bolaget. Mer finns att läsa på hemsidan om Edeby - se länk ovan.
I dokumentationen finns bl.a. besiktningsprotokoll från 1700-talet fram till 1869 rörande Trumpetarbostället. Jämte prästgården, Mälby rusthåll, sockenstugan, klockargården, kaplansgården, trumpetarbostället i Edeby och postkontoret i Grisslehamn brände år 1719 ryssen 107 av dåvarande 188 gårdsbruk i Väddö. Vidare brändes hela Ortala bruk. Klockstapeln brändes ner men kyrkan lämnades oskadad. I Sundins bevarade handlingar finns Trumpetarbostället redovisat både 1717 och 1724, d.v.s. både före och efter ryssens härjningar men här behövs experthjälp för att tyda skriften. Vidare finns handlingar gällande Bergbomstomten som användes som småskola och sommarkoloni i början av 1900-talet.
Under 1700-talet och nästan hela 1800-talet ägde svenska staten, d.v.s. Kronan, mark i Edeby. Det var s.k. trumpetare som förvaltade ägorna och var samtidigt ansvariga för Kronans militära angelägenheter i bygden. Bostaden i byn kom därför att benämnas Trumpetarbostället. För all kunskap om dessa ägor kan vi tacka Tommy Halvarssons morfars far, Erik Sundin, som sparat en mängd handlingar vilka nu finns hos Tommy (bilden). Men vi får också tacka Eriks ättlingar som bevarat handlingarna. Det är annars mycket vanligt att för framtiden viktig dokumentation helt enkelt slängdes eller eldades upp vid arvskiften och dylikt.
Erik Sundin kom från Malsta i Norrtälje och blev arrendator vid Kronans gård i Edeby år 1870. Den siste trumpetaren hade då flyttat, men fastigheten måste brukas. Vid offentlig auktion 1890 inköpte arrendator Sundin hemmanet men hade redan 1875 köpt en intilliggande gård, det s.k. Bergbomshemmanet. Byn var sedan laga skiftet indelad i sex hela mantal plus två halva. Dessa två halva mantal, nr 7 och nr 8, kom att ägas av Erik Sundin.
1917 såldes all mark till Wäddö Gruvaktiebolag men Sundin behöll bostaden, Bergbomstomten med intilliggande åkermark. Gruvbolaget sålde därefter till personer som hade anknytning till bolaget. Mer finns att läsa på hemsidan om Edeby - se länk ovan.
I dokumentationen finns bl.a. besiktningsprotokoll från 1700-talet fram till 1869 rörande Trumpetarbostället. Jämte prästgården, Mälby rusthåll, sockenstugan, klockargården, kaplansgården, trumpetarbostället i Edeby och postkontoret i Grisslehamn brände år 1719 ryssen 107 av dåvarande 188 gårdsbruk i Väddö. Vidare brändes hela Ortala bruk. Klockstapeln brändes ner men kyrkan lämnades oskadad. I Sundins bevarade handlingar finns Trumpetarbostället redovisat både 1717 och 1724, d.v.s. både före och efter ryssens härjningar men här behövs experthjälp för att tyda skriften. Vidare finns handlingar gällande Bergbomstomten som användes som småskola och sommarkoloni i början av 1900-talet.
BÅTSMÄN
Erik Wallman är bosatt inom ett intressant område i Edeby som allmänt kallas båtsmanstorpen. Området tillhörde först Edeby byamän men kom sucessivt att försäljas till båtsmännen eller deras släktingar. Det ligger längst norröver i byn och gränsar till Norrbyle.
Båtsman Spång bodde inom Norrbyle medan Rith, Ekroth och Ungman var edebybor. Dock blev "Spångens Elis" trädgårdsmästare med växthusen inom Edeby.
Erik som föddes 1917 har förmedlat hustrun Marys släkt som kommer både från båtsman Ekroth å ena sidan och från storbonden Olof Jansson på Ol-Micksgården å andra sidan. Den vanligaste typen av släktforskning beskriver människornas släktled men i Edebys historia är det gårdarna med alla avstyckningar som sätts i främsta rummet. Därigenom får man en tydlig bild av hur folk knyts samman genom giftermål. Man gick heller inte så ofta utsocknes utan valde sin partner från grannbyarna eller t.o.m. granngården. Det var i och för sig inte så konstigt för flickorna blev ofta pigor i gårdar där pojkarna/sönerna var drängar. De söner som gick till sjöss kunde förstås genom sin rörlighet träffa sina tillkommande lite längre bort.
Erik bor under vinterhalvåret i Skåne men varje sommar finns han i Edeby.
Erik Wallman är bosatt inom ett intressant område i Edeby som allmänt kallas båtsmanstorpen. Området tillhörde först Edeby byamän men kom sucessivt att försäljas till båtsmännen eller deras släktingar. Det ligger längst norröver i byn och gränsar till Norrbyle.
Båtsman Spång bodde inom Norrbyle medan Rith, Ekroth och Ungman var edebybor. Dock blev "Spångens Elis" trädgårdsmästare med växthusen inom Edeby.
Erik som föddes 1917 har förmedlat hustrun Marys släkt som kommer både från båtsman Ekroth å ena sidan och från storbonden Olof Jansson på Ol-Micksgården å andra sidan. Den vanligaste typen av släktforskning beskriver människornas släktled men i Edebys historia är det gårdarna med alla avstyckningar som sätts i främsta rummet. Därigenom får man en tydlig bild av hur folk knyts samman genom giftermål. Man gick heller inte så ofta utsocknes utan valde sin partner från grannbyarna eller t.o.m. granngården. Det var i och för sig inte så konstigt för flickorna blev ofta pigor i gårdar där pojkarna/sönerna var drängar. De söner som gick till sjöss kunde förstås genom sin rörlighet träffa sina tillkommande lite längre bort.
Erik bor under vinterhalvåret i Skåne men varje sommar finns han i Edeby.
SANDBERGS-MARGIT
Margit Mattsson växte upp hos sina morföräldrar i gården som ligger högt i byn. Hon flyttade till Stockholm som 15-åring för att arbeta. Morfadern var mycket aktiv i byalaget som framgår av protokollsböckerna. Ett budkavle från 1923 finns kvar från Margits hem i Edeby liksom ett antal fotoalbum med ovärderliga bilder som Margit kunde berätta om.
Exempelvis har hon berättat om busschaufförerna och konduktörerna som bodde hos dem på 30-talet, långt innan den nya länsvägen förbi Edeby byggdes. Edeby var ändhållplats för bussarna mot Norrtälje. Grisslehamnsborna tog vägen över Trästa färja.
Margit har under många år bott i byn under somrarna men avled 2013.
MITT I BYN
Maud Fredriksson föddes den första dagen på 1950-talet under en tid då Edeby var en typisk jordbruksbygd men som började ändra skepnad allteftersom nya behov växte fram.
Framför allt byggdes fritidshus i de nyanlagda tomtområdena utmed Ålandshavs-kusten där Mauds far involverades på 60-talet.
Gården som hennes morfars far förvärvade på 1890-talet var ganska stor med bördig mark. Maud och hennes syster Siv övertog ägandet 100 år senare. Eftersom Maud och maken Kurt bosatte sig i Stockholm (Ekerö) kom fastigheten att bli ett fritidsboende med skogsmark och utarrenderat jordbruk.
Maud har bidragit med intressanta fotografier som kan ses under "gårdarna" på hemsidan. Maud avled i januari 2015.
MED SJÖFARARE OCH ÄVENTYRARE I SLÄKTEN
Ella Nilsson har för några år sedan gjort sig av med värdefull dokumentation i och med att hennes barn och barnbarn inte tyckte att det var något att spara på.
Ellas make Eskil var duktig dragspelare. Hans far var Emil som gick till sjöss vid 12 års ålder och tillsammans med brodern Fredrik jobbade de i gruvorna i Sydafrika i början av 1900-talet.
Fredriks hustru tog sig ensam till Sydafrika och där föddes två döttrar. Det är framför allt korrespondensen från hustrun till föräldrarna i Edeby som har gått förlorad till stor del.
Fredrik var den verklige sjöfararen som gjorde ett antal jorden-runt-resor som han skrivit om i Roslagens sjöfartsminnesförenings årsbok Rospiggen och som återges till en del under "sjöfart" i hemsidan.
Ella bor i Älmsta på Väddö.
Ella Nilsson har för några år sedan gjort sig av med värdefull dokumentation i och med att hennes barn och barnbarn inte tyckte att det var något att spara på.
Ellas make Eskil var duktig dragspelare. Hans far var Emil som gick till sjöss vid 12 års ålder och tillsammans med brodern Fredrik jobbade de i gruvorna i Sydafrika i början av 1900-talet.
Fredriks hustru tog sig ensam till Sydafrika och där föddes två döttrar. Det är framför allt korrespondensen från hustrun till föräldrarna i Edeby som har gått förlorad till stor del.
Fredrik var den verklige sjöfararen som gjorde ett antal jorden-runt-resor som han skrivit om i Roslagens sjöfartsminnesförenings årsbok Rospiggen och som återges till en del under "sjöfart" i hemsidan.
Ella bor i Älmsta på Väddö.
ÄNNU FLER FARTYG
Gunvors Gunnarssons morfars far var redare för ett tiotal segelfartyg runt förra sekelskiftet. Om "Jerk Anders" har jag skrivit på hemsidan under "sjöfart" och "gårdarna". Berättelserna om hans fartyg finns i årsboken Rospiggen.
BYGGMÄSTARNA
På hennes fars sida återfinner vi dennes bröder Einar och John Mattsson vars bygg- och bostadsföretag fortfarande blomstrar i Stockholm.
Gunvor har med sina fotoalbum väsentligt bidragit till innehållet i hemsidan. Det är bara synd att man inte vid början av förra seklet inte skrev in namnen vid porträttfotografierna. Detta gäller generellt för de fotoalbum som även övriga ovan nämnda personer innehar. Således kan inte t.ex. Jerk Anders´porträtt återfinnas.
Det är möjligt att det finns porträtt eller fotografier av honom i något album liggande i byn.
ÄNNU FLER FARTYG
Gunvors Gunnarssons morfars far var redare för ett tiotal segelfartyg runt förra sekelskiftet. Om "Jerk Anders" har jag skrivit på hemsidan under "sjöfart" och "gårdarna". Berättelserna om hans fartyg finns i årsboken Rospiggen.
BYGGMÄSTARNA
På hennes fars sida återfinner vi dennes bröder Einar och John Mattsson vars bygg- och bostadsföretag fortfarande blomstrar i Stockholm.
Gunvor har med sina fotoalbum väsentligt bidragit till innehållet i hemsidan. Det är bara synd att man inte vid början av förra seklet inte skrev in namnen vid porträttfotografierna. Detta gäller generellt för de fotoalbum som även övriga ovan nämnda personer innehar. Således kan inte t.ex. Jerk Anders´porträtt återfinnas.
Det är möjligt att det finns porträtt eller fotografier av honom i något album liggande i byn.
STENEBORGS TRÄDGÅRD - EN UTSTICKARE I BYN
Diena Krüijff, numera Dina Johansson, föddes i Holland och kom med föräldrarna till Sverige 1939 där morfar och mormor hade trädgårdsmästeri i Edeby. Mamman hade blivit uppvaktad av en blomsterlöksförsäljare från Holland. Dinas bror måste gömma sig för tyskarna och lyckades bli smugglad via ett svenskt fartyg till Göteborg för att sedan återförenas med familjen. De bodde i Edeby under somrarna. Dina hade många kusiner varav hon var yngst.
Steneborg var en av de tre gårdar som flyttades ut utanför bykärnan vid laga skiftet men under 1900-talet bedrevs ingen egen jordbruksverksamhet i traditionell mening utan gården är känd för sin handelsträdgård och brokiga folkliv. Egen ångbåtsbrygga användes för leveranser till och från Stockholm.
Dina bor nu i Åkersberga och har bidragit med intressanta berättelser från tiden i Edeby samt ett stort antal familjefotografier. Även nuvarande ägaren Christer, vars far var kusin till Dina, har en hel del fotografier i sin ägo som kommer hemsidan tillgodo.
Om Steneborg finns att läsa under "gårdarna".
ANETTE - min hustru
Bilden är tagen i Central Park i New York, Manhattan, en vecka innan hon avled i hemmet efter hemkomsten (20 oktober 2016).
Anette växte upp i Edeby, gick i realskola i Norrtälje innan hon fortsatte på Katedralskolan i Uppsala där hon tog studenten. Hon blev sjuksköterska, avdelningsföreståndare på ögonavdelningen på Akademiska Sjukhuset ganska omgående. Vi träffades 1961 och gifte oss 1969. Efter flytten till Norrtälje var hon verksam som företagssköterska, senast på Sky City på Arlanda.
Det var hennes familjefotografier som fick mig att börja dokumentera Edeby by. Själv var hon måttligt intresserad av byns historia trots att hennes förfäder haft stor påverkan av den under generationer genom köp och försäljning av gårdar. Däremot var hon mycket kulturintresserad på annat sätt, främst av konsten och hade under en tid på 1990-talet galleri i föräldrahemmet (Trumpetarbostället) som vi övertog efter hennes fars död 1985. Gården är en relativt stor skogsfastighet med sågverk som jag försöker driva vidare.
Bilden är tagen i Central Park i New York, Manhattan, en vecka innan hon avled i hemmet efter hemkomsten (20 oktober 2016).
Anette växte upp i Edeby, gick i realskola i Norrtälje innan hon fortsatte på Katedralskolan i Uppsala där hon tog studenten. Hon blev sjuksköterska, avdelningsföreståndare på ögonavdelningen på Akademiska Sjukhuset ganska omgående. Vi träffades 1961 och gifte oss 1969. Efter flytten till Norrtälje var hon verksam som företagssköterska, senast på Sky City på Arlanda.
Det var hennes familjefotografier som fick mig att börja dokumentera Edeby by. Själv var hon måttligt intresserad av byns historia trots att hennes förfäder haft stor påverkan av den under generationer genom köp och försäljning av gårdar. Däremot var hon mycket kulturintresserad på annat sätt, främst av konsten och hade under en tid på 1990-talet galleri i föräldrahemmet (Trumpetarbostället) som vi övertog efter hennes fars död 1985. Gården är en relativt stor skogsfastighet med sågverk som jag försöker driva vidare.
|
Jag kom av mig då hustrun avled.
Inom kort kommer jag att fortsätta med hemsidan om Edeby. Stormen Alfrida orsakade stora skogsskador de första dagarna av januari 2019. Holmen Skog har under hösten upparbetat vindfällen och nu i december ligger stora timmerupplag utmed vägarna i Edeby. Även mitt fritidshus vid Skottviken fick så stora skador att jag och mina barn valde att riva huset. Ett nytt hus kommer att uppföras under 2020. Nu är jag igång igen |
|
